I kommunal regi!
I kommunal regi!
Här kommer en längre version av en insändare som kom med i EP tidigare i år.
Offentlig makt och ägarmakt
All offentlig makt utgår från folket. Denna pampiga formulering finns i Sveriges viktigaste grundlag, regeringsformen 1 kap. 1 §. Märk att det är den offentliga makten det handlar om, alla annan makt utgår inte från folket. Av de makter som inte utgår från folket är den makt som följer med ägande den mest betydelsefulla (här nedan bortser jag från andra icke-offentliga makter).
Folket utövar den offentliga makten på tre olika nivåer. Folket väljer riksdag regionfullmäktige och kommunfullmäktige.
Ägarna väljer bolagsstyrelser, verkställande direktörer och andra utövare av ägarmakt.
Den offentliga makten utövas utan vinstintresse med målet största möjliga nytta till självkostnadspris (undantag finns). Invånarnas inflytande är viktigt för den offentliga makten
Ägarmakten utövas med vinstintresse som drivkraft (undantag finns). Marknaden är viktig för ägarna.
Ägarmakten kontrolleras av vinstintresset och marknaden. Den offentliga makten kontrolleras i val och genom transparens. Domstolarna kontrollerar delvis den offentliga makten. Massmedierna kontrollerar alla makter.
Inskränkningar i ägarmakten
I Sverige och Västeuropa har vi valt ett blandekonomiskt system. Detta innebär bland annat att ägarmakten till viss del har tyglats och allt inte bestäms på en marknad. Det är den offentliga makten som begränsar ägarmakten. Den offentliga makten står därför i motsatsställning till ägarmakten. För de flesta som bor i Sverige är det helt accepterat att ägarmakten har givits begräsningar. Här räknar jag nu upp några sådana begräsningar:
Arbetarskyddet har rätt gamla anor i vårt land. Den offentliga makten vill minska antalet dödsfall och skador produktionen. Numera är detta skydd omfattande och innefattar även en skyldighet för arbetsgivare att lägga ned rätt stor möda på att ordna arbetet så att varken fysiska eller psykiska skador uppkommer.
Inom det rättsliga område som brukar benämnas arbetsrätt kom rätt tidigt en rätt att få gå med i föreningar, föreningsfrihet. Det var för att ägarna inte skulle kunna kräva att de som arbetade åt dem inte skulle vara fackligt aktiva. Inom ramen för de förhandlingar som förts mellan ägarmakten och fackföreningarna har den ”svenska modellen” skapats med en början i Saltsjöbadsavtalet 1938.
1938 kom också en annan nyhet som inskränkte ägarmakten, alla fick minst två veckors semester årligen. Numera gäller minst fem veckor årlig semester. 1976 kom MBL – medbestämmandelagen – och LAS – lag om anställningsskydd. Kort kan sägas att MBL tvingar ägarna att lyssna på arbetstagarna innan de fattar beslut och att LAS förbjuder osakliga uppsägningar. På arbetsrättens område finns också anledning att påminna om de inskränkningar i ägarmakten som gjorts genom diskrimineringslagen och lagarna om rätt för föräldrar att vara lediga
Regler till skydd för hyresgäster mot ägarmakten har funnits åtminstone sedan år 1734. I och med 1970 års jordabalk blev skyddet starkare och det har också stärkts efter det.
Regler till skydd för konsumenter gentemot företrädare för ägarmakten utvecklats under 1900-talet, först genom domstolspraxis och sedan genom avtalsvillkorslagen, konsumentköplagen och senare andra lagar.
Inskränkningar i ägarmakten till skydd för hälsa och livsmedel har funnits rätt länge men inom samma område har numera tillkommit många regler i syfte att skydda miljön och klimatet.
Det mesta som jag här räknat upp är i grunden rätt okontroversiellt även om det nu senast varit kamp om hur hyror ska sättas och hur uppsägningar ska få gå till. Denna typ av inskränkningar i ägarmakten är vanliga i Europa och regleras numera delvis även av EU-regler.
Men inskränkningar i ägarmakten har sina begräsningar. Senast det tydligt märktes var när arbetarrörelsen drev kraven om löntagarfonder. Genom det ursprungliga förslaget skulle 20 % av företagens vinster omvandlas till aktieemissioner som överfördes till fonder där fackföreningarna hade majoritet i styrelserna. Där gick en gräns. Vårt blandekonomiska samhälle kunde inte tolerera ens de urvattnade former av löntagarfonder som sedermera faktiskt infördes. Ägarmakten reagerade starkt och fick alla former av löntagarfonder borttagna.
Det synes i vårt samhälle finnas en slags balans mellan offentlig makt och ägarmakt. Den balansen är inte likadan hela tiden utan ändras allteftersom. De olika politiska partierna är mer eller mindre intresserade av att inskränka ägarmakt. Valen till riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige påverkar därför denna balans.
Offentlig förvaltning överlämnas till ägarmakten
Inom ramen för den offentliga makten ska allehanda uppgifter utföras, exempelvis försvar, polis, rättsväsende, försäkringskassa, arbetsförmedling, planläggning av mark, vatten och byggnader, bostadsförsörjning, vård, skola, omsorg, infrastruktur som vägar, järnvägar och annan kommunikation etc.
Man kan ha lite olika uppfattning om vad som ska sägas ingå i den offentliga förvaltningen. Men hur man än ser på det så får den offentliga förvaltningen överlämnas till enskilda (vanligen företag) dvs överlämnas i ägarmaktens vård. (Det följer av regeringsformen 12 kap 4 §). Om sådant överlämnande sker uppstår en konfrontation mellan vinstmaximeringsmålet och målet som avser största möjliga nytta till självkostnadspris.
Hur kontrollera offentlig förvaltning utfärd inom ramen för ägarmakt?
När man nu överlåter offentlig förvaltning till ägarmakten så har det visat sig nödvändigt att utöva kontroll över utförandet. Annars finns risk att vinstmaximeringen går ut över kvaliteten i förvaltningen. Denna kontroll kan gå till på många sätt. Viktigt i detta sammanhang är att beställaren skriver upphandlingsunderlag av god kvalitet vilket ökar möjligheten att utföraren kommer att genomföra förvaltningen på ett gott sätt och underlättar tillsyn och kontroll i efterhand. Olika typer av tillsyn, till exempel den som Skolinspektionen utför och de olika tillsynsverksamheter som uppdragits åt kommunerna att sköta, är viktiga för att kontrollera att ägarmakten sköter de uppdrag den fått.
Upphandling och tillsyn räcker inte. Framför allt är det svårt att kontrollera vård, skola och omsorg. De värden som ska produceras där är svåra att mäta och vinstmaximeringsprincipen verkar inte duga att råda bot på alla oegentligheter.
Därför bör vård, skola omsorg utföras i allmän regi. Detsamma anser de flesta gäller försvar, polis och rättsväsende (även om rätt många polisiära uppgifter har överlåtits till ägarmakten).
För andra områden kan man fundera på om det fungerar att överlåta till ägarmakten att utföra tjänsterna, men man måste då räkna med att en del av det man betalar går till vinster som inte kommer det allmänna eller nyttjarna tillgodo.
Det allmänna som ägare
Stat och kommun äger omfattande egendomar. Dessa kommer då att bli föremål för samma kontroll som utövas över den offentliga makten. Kräver offentlig verksamhet tillgång till exempelvis fastigheter bör det mest ekonomiska vara att det allmänna själv äger dessa. Man slipper då bekosta vinst till ägarna.
Vissa verksamheter bedrivs därför med fördel i egna lokaler och anläggningar. T.ex. vård, skola och omsorg men även t.ex. energiverk, vattenverk och avloppsanläggningar.
Allmännyttan är ett annat exempel på där ägande i det allmännas regi kan gynna invånare.
Min slutsats med för kommunal verksamhet
Min uppfattning är att man alltid i första hand ska överväga att utföra offentliga förvaltningsuppgifter i offentlig regi och att man när det gäller vård, skola och omsorg endast i särpräglade undantag ska överlåta till ägarmakten att driva sådana verksamheter. Vidare bör kommunal egendom inte säljas ut och kommunal verksamhet bör i huvudsak bedrivas i egna anläggningar och byggnader.
Sverker Scheutz
vänsterpartist i Enköping