Jag lyssnar idag på en sansad debatt och ser stor enighet bakom valplattformens formuleringar om rejäla satsningar på bostadsbyggande och offentlig sektor. Samtidigt läser jag medias tolkning av samma debatt och samma beslut och undrar: Vilken kongress besöker journalisterna?
Jag är ersättare på årets kongress, och har därför lite extra tid för att skriva om den. Här kommer min första rapport från Vänsterpartiets kongress 2006.

Igår fick vi lyssna till ett bra inledningsanförande av Lars Ohly, där han tydliggjorde att det inte är ok för partimedlemmar att argumentera för avhopp och samtidigt vara kvar i partiet. Aftonbladet tolkade detta som ”Stick och brinn högerjävlar!”. Ohly sade ”De har överträtt anständighetens gräns!”, och jag undrar om han inte i smyg menade de politiska kommentatorerna.

Men Ohlys inledningstal är inte det som det talas om bland ombuden på kongressen. Här pratas det valplattform, och ingen har i sak argumenterat mot innehållet i valplattformen. Några har argumenterat för att kostnadsberäkningar ska föras in i plattformen, medan andra menat att plattformen inte ska vara en tabellsamling utan en beskrivning av vad Vänsterpartiet vill uppnå med sin politik. Andra har menat att prioriteringar ska föras in i plattformen, medan ytterligare andra menar att det skulle bakbinda partiet när vi går in i förhandlingar med andra partier om plattformens genomförande. Slutligen beslutades att partiet i valrörelsen ska ställa kravet om 200.000 nya jobb i offentlig sektor, 40.000 nya hyresrätter årligen och renovering av 65.000 lägenheter årligen. Detta är det tre enskilt största satsningarna som Vänsterpartiet kommer att gå till val på. Jag är inte förvånad, men nöjd. Det här är riktig Vänsterpolitik, och med 31 miljarder i överskott i statens finanser är jag övertygad om att vi har råd.

Slutligen – om ni vill läsa vad Lars Ohly verkligen sa i sitt inledningstal, läs talet i sin helhet här

Här kan ni läsa löpande nyheter från kongressen.

Nu är Ohly vald som partiledare, och i sitt tal direkt efter valet läste han bland annat upp en dikt skriven av hans dotter Felicia, om den rädsla varenda tjej som går hem ensam får uppleva.
25 ombud valde att rösta blankt. Vad de markerar vet jag faktiskt inte. Det kan knappast vara att Ohly skulle vara extrem, politiskt sett. Det är fortfarande samma Lars Ohly som på ett pragmatiskt sätt arbetat för partiets politik som han varit sedan han blev partisekreterare 1994. Nåja, nästan 90% av kongressen gav Lasse sitt stöd, och det känns bra att det finns en stor uppslutning bakom den person som iallafall medialt kommer att uppfattas som partiets viktigaste person.

Ohly avslutade sitt tal med att mana till sammanhållning inför valet 2006. Jag kan bara hålla med!. Det kommer även efter den här kongressen att finnas de som inte fått gehör för alla sina ståndpunkter, och alla kommer inte att vara nöjda med valet av partistyrelse. Men alla kan nog skriva under på att ett bra val för Vänsterpartiet är viktigt, inte minst nu när den borgerliga maktalliansen står och trånar efter regeringstaburetterna. Och att ungdomar ska få billiga bostäder och riktiga jobb är knappast kontroversiellt inom Vänsterpartiet. Det är först när vi hamnar i debatt med borgerliga partier som satsningar på jobb i offentlig sektor blir kontroversiellt. Och det är den debatten vi måste ta tillsammans. Vi måste flytta fokus till den politik vi faktiskt försöker föra. Lyckas vi med det så kommer folk också att lyssna på oss.

Partistyrelsens ordinarie ledamöter är utsedda, och valplattformen i stort sett färdigbehandlad.
Partistyrelsens ordinarie ledamöter utsågs helt i enlighet med valberedningens förslag. Det är bra, eftersom ändringar i valberedningens förslag nästan alltid tenderar att bli ogenomtänkta. Valberedningen har genomgått en mycket lång och noggrann process innan de föreslår partistyrelse, och dynamiken riskerar att bli lidande om förslaget ändras. Vi har alltså fått en i mitt tycke bra partistyrelse, med en ordentlig blandning av människor med olika bakgrund och erfarenhet. Tack valberedningen för ett bra jobb.

Utöver att jag tycker att det nästan alltid är bäst när valberedningens förslag vinner i styrelseval visar valet av ledamöter till partistyrelsen att vi nu har fått en partistyrelse med extremt stor legitimitet. Den av partistyrelseledamöterna som fick MINST röster var Kalle Larsson som fick 157 röster. Totalt var det fem av de övriga kandidaterna som fick mer än 20 röster. Alltså en förkrossande majoritet för den valda partistyrelsen, vilket inte minst nu är viktigt. Vi behövde verkligen en partistyrelse med största möjliga uppslutningen bakom sig.

Dessa personer valdes som ledamöter i partistyrelsen:
Anki Ahlsten
Måns Almqvist
Vilmer Andersen
Ulla Andersson
Murad Artin
Emil Berg
Rosanna Dinamarca
Mats Einarsson
Marianne Ericsson
Stig Eriksson
Ulla Hoffmann
Anna Hövenmark
Lena Karlsson
Kalle Larsson
Elina Linna
Anders Neergaard
Elise Norberg
Lena Olsson
Mats Pilhem
Camilla Sköld Jansson
Eva-Britt Svensson
Alice Åstrom

Förutom val av partistyrelse har vi nu nästan gjort färdigt behandlingen av valplattform. Några stycken ska färdigskrivas av redaktionskommitén, men i stort sett är vi nu färdiga. Det blir en bra valplattform som jag med glädje kommer att berätta mer om i valrörelsen. Valförelsen som förresten började för flera månader sen, men det är först nu vi har fastslagit hur vårt valprogram ser ut. Kvar finns för oss i Enköping att fastställa kommunlistan på årskonferensen den 28 januari. Landstingslistor och riksdagslista fastställs av distriktets valkonferens den 12 mars.

Fritidsnämnden har ställt sig bakom en utredning som föreslår utökningar med 300 000 kronor om året i fem år till fritidsgårdarnas verksamhet. Samtidigt vägrar högermajoriteten utöka budgeten. Ryggradslöst, och ett svek mot Enköpings ungdomar, tycker Vänsterpartiet.
Fritidsnämnden i Enköpings kommun har i full enighet ställt sig bakom den utredning om fritidsgårdar som fritidskontoret tagit fram. Utredningen slår fast att fritidsgårdar är ett eftersatt område som det behöver satsas mer pengar på. Detta har alltså HELA fritidsnämnden ställt sig bakom, högermajoritet och vänsteropposition. Vi i Vänsterpartiet är beredda att i handling stå för vårt stöd till utredningens förslag. Det betyder i ett första skede att vi vill utöka budgeten för fritidsgårdarna med sammanlagt 300 000 kronor för 2006, för att sedan följa upp med utökningar i samma storlek under fem år. Det är också det som föreslås i utredningen.

Högermajoriteten i nämnden, med Erik Göthberg (c) som ordförande har inte gjort någonting för att förverkliga fritiddsgårdsutredningens förslag. Majoriteten har till och med aktivt motarbetat förslagen i utredningen. När jag i Fritidsnämnden yrkade att nämnden skulle be kommunstyrelsen om en utökning av budgeten för 2006 röstade den borgerliga majoriteten i nämnden ned förslaget. Det gjorde de trots att de i ord ställt sig bakom den satsning på fritidsgårdar som kräver en utökning av budgeten.

Det har pratats en hel del om politikerförakt, och det är när majoritetens politiker beter sig på det här sättet som föraktet för politiken växer. Genom att i ord ställa sig bakom fritidsgårdsutredningens förslag ingjuter majoriteten ett hopp om en förbättrad fritidsgårdsverksamhet för alla barn och ungdomar i Enköpings kommun. Men när de sedan inte vågar ta konsekvenserna av sina egna beslut visar de att allting bara var fagra löften. Hur ska vi få ungdomar att lita på politiken som ett verktyg för förändring, när ledande politiker ger så dubbla budskap?

Nu kommer majoritetens företrädare att ursäkta sig med att det tyvärr inte fanns utrymme för någon satsning på fritidsgårdar men att intentionerna i utredningen var bra. Det är ett ryggradslöst resonemang. Majoriteten hade möjlighet att säga nej till utredningens förslag om successivt utökad budget för fritidsgårdarna. De hade kunnat hänvisa till att Fritidsnämnden har snäva ekonomiska ramar och att någon utökning av budgeten inte var aktuell.

Vänsterpartiet kommer även fortsättningsvis att stå bakom fritidsgårdsutredningens förslag. Vi kommer dessutom att ta ansvar för det beslutet när vi prioriterar olika nämnders verksamhet i våra budgetförslag.

Magnus Ahlkvist (v)
Ordförande för Vänsterpartiet i Enköping
Ersättare i Fritidsnämnden

Genom införandet av en progressiv barnomsorgsavgift skulle Enköpings kommun kunna öka det ekonomiska utrymmet för en ensamstående låginkomsttagare med nästan 500 kronor i månaden. Maxtaxan har ensidigt gynnat höginkomsttagare – nu är det låginkomsttagares tur att utöka sitt ekonomiska utrymme.

Vänsterpartiet har alltid slagits för en skattefinansierad, väl utbyggd offentlig sektor. I det budgetalternativ, som vi i juni 2005 tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade för kommunfullmäktige (kallat ”Välfärd i Enköping”), utvecklade vi vilka områden vi vill satsa på; exempelvis mer personal i skolan och barnomsorgen, resurser till förebyggande arbete och fältassistenter inom socialförvaltningen med flera viktiga områden.
Men Vänsterpartiets politik går inte bara ut på att öka resurserna till olika förvaltningar. Vi slåss även för en rättvis fördelning av resurser. Idag betalar låginkomsttagare i Enköpings kommun mycket större del av sina inkomster i kommunala avgifter än höginkomsttagare. Genom att införa progressiva avgifter för förskola och skolbarnomsorg skulle en ensamstående låginkomsttagare med två barn kunna öka sitt ekonomiska utrymme med nästan 500 kronor i månaden.
Vi föreslår att avgifterna för barnomsorg blir progressiva, enligt tabellerna nedan:

Förskola

Skolbarnomsorg

För en ensamstående förälder, med två barn i förskola och med en månadsinkomst på 15.600 kronor innebär vårt förslag  en sänkning av barnomsorgsavgiften från nuvarande 780 kronor per månad till 312 kronor per månad.
Två sammanboende med sammanlagt 33 600 kronor i månadsinkomst och två barn i förskoleålder sänker sin avgift från nuvarande 1 680 kronor per månad till 1 344 kronor per månad.
Hela reformen skulle kosta Enköpings kommun ungefär 1,5 miljoner kronor, vilket motsvarar en skattehöjning med tre öre. För de två familjerna ovan innebär det en månatlig skattehöjning med 5 respektive 10 kronor. För två sammanboende med en sammanlagd inkomst på 75.500 kronor ”kostar” reformen 23 kronor per månad i form av höjd skatt.
Maxtaxans införande inom barnomsorgen i Enköpings kommun har ensidigt gynnat höginkomsttagare. Nu är det dags även för låginkomsttagare att få se sitt ekonomiska utrymme växa!

Britta Dalved (v) 
Ersättare i kommunstyrelsen  

Magnus Ahlkvist (v)

ordförande för Vänsterpartiet i Enköping

När vi hör om Romberga hör vi mest tråkiga saker, som att kriminaliteten är högre i Romberga än i andra områden. Men det är naturligtvis inget naturligt tillstånd, utan ett resultat av uteblivna kommunala satsningar.
Vänsterpartiet i Enköping har en vision om Romberga. Den är inte särskilt konstig, utan går i korta drag ut på att även Romberga måste få ta del av kommunala investeringar. Det handlar om satsningar på fritidsgården i Romberga, det handlar om att öppna bibliotek och mötesplatser i Romberga, det handlar om boendemiljön och det handlar om att myndigheter inte alltid måste vara placerade i centrum, utan mycket väl kan finnas även i den norra delen av Enköping.

Vänsterpartiet i Enköping kommer att fortsätta med kampanjen fram till årsskiftet. Ni som bor i Romberga kommer under den tiden att få ett flygblad kallat ”Romberga. Vänsterpartiets vision.” i er brevlåda. Ni är välkomna att söka upp oss under de dagar vi driver kampanjen. Våra medlemmar kommer att finnas i era trappuppgångar och på Romberga torg.

Nästa tillfälle är den 26 oktober, från klockan 18:30. Vi ses!

Erik Weiman (m) försöker i Enköpings-Posten rättfärdiga den borgerliga
alliansens förslag att sänka A-kasseersättningen, fördubbla premien i
trafikförsäkringen och införa ett överklassavdrag för städhjälp. Men det
enda han lyckas med är att felaktigt påstå både att Vänsterpartiet
samarbetat med regeringen i elva år och att arbetslösheten inte sjunkit de
senaste elva åren.

Erik förklarar inte hur höjning av A-kasseavgiften och sänkning av
A-kasseersättningen ska skapa nya jobb, det enda som liknar ett svar är
mantrat ”det måste löna sig att arbeta”. Jag kan inte annat än tolka det som
att Moderaterna skyller arbetslösheten på att arbetslösa är lata.
Vänsterpartiet arbetar för att fler ska kunna få ett jobb och för anständiga
löner i offentlig sektor. Moderaterna arbetar för att arbetslösa ska få så
låg ersättning att de tvingas ta arbeten var som helst, till vilka villkor
och löner som helst.

Erik förklarar inte heller hur ett överklassavdrag för subventionerad
hemhjälp ska skapa fler jobb. I Finland har avdraget införts, och det
skapade färre än 1 000 nya jobb, till en kostnad av 830 miljoner kronor. För
dessa pengar skulle 3 000 undersköterskor kunna anställas. Det handlar inte
om att (som Erik antyder) jobben inte skulle vara fina nog, utan om att den
som anställer någon ska betala pensionsavgift, arbetsskadeförsäkring med
mera som ingår i arbetsgivaravgiften. Varför ska staten subventionera
städhjälp till fullt friska istället för att använda pengarna där behoven är
som störst – inom vården, skolan och omsorgen? Eller menar Erik och
moderaterna att jobb inom offentlig sektor är sämre än andra jobb?

Erik påstår att 1,5 miljoner människor inte går till jobbet idag, och menar
underförstått att 1,5 miljoner svenskar är arbetslösa. Det finns inte 1,5
miljoner arbetslösa i Sverige. Som vanligt när moderaterna ska presentera
antalet arbetslösa väljer man att räkna in sjukskrivna och förtid
spensionärer, med flera grupper. Det är ett oärligt sätt att debattera.
Arbetslösheten är för hög, det vet vi redan, att ljuga om dess omfattning
tjänar ingen på.

Magnus Ahlkvist(v)
ordförande för Vänsterpartiet i Enköping

Nu har den borgerliga alliansen enats om några fördelningspolitiska förslag som i grova drag går ut på att ta från de fattiga och ge till de rika. Därmed blir skiljelinjerna i svensk politik allt tydligare.
Partierna i den borgerliga alliansen är eniga om att låta trafikförsäkringen bekosta kostnaderna för sjukskrivning i samband med trafikolyckor. Sammanlagt handlar det om 15 miljarder kronor som ska debiteras fordonsägare. Folksam har uppskattat att premien i trafikförsäkringen kommer att fördubblas om förslaget genomförs. De största förlorarna är familjer med låga inkomster, som redan idag har svårt att få pengarna att räcka till. Vinnarna är de med höga inkomster, som mest tjänar på den skattesänkning som förslaget ska finansiera.

Den borgerliga pakten har också uppnått enighet om en rejäl höjning av A-kasseavgifterna, och om rejäla nedskärningar för långtidsarbetslösa. Återigen handlar det om att höja avgifter för att kunna sänka skatter. Återigen är det de fattiga som ska betala för de rikas skattesänkningar.

Subventionerad hemhjälp för de som har gott ställt råder det också enighet om i den borgerliga alliansen. Här blir det extra tydligt vad de borgerliga partierna försöker uppnå. De med låga inkomster ska via skattsedeln bekosta höginkomsttagares toalettstädning. Även här vill alltså de borgerliga partierna ta från de fattiga och ge till de rika.

I frågan om sjukförsäkring har Lars Leijonborg öppnat dörren för moderaternas förslag om nedskärningar. Leijonborg säger att Folkpartiet inte vill straffa de sjuka direkt efter valet, utan han vill vänta ett år. Men efter ett år kan alltså Folkpartiet tänka sig att låta sjuka betala för rikas skattesänkningar.

Den borgerliga enigheten är enligt Fredrik Reinfeldt historisk, och borgarnas pakt presenteras som nydanande och fräsch. Men den omvända Robin Hood-princip som de borgerliga partierna använder är inte på något sätt ny eller fräsch. Det är samma gamla unkna politik som moderaterna alltid har drivit, med ett ensidigt gynnande av redan välbeställda, på låginkomsttagares bekostnad.

Magnus Ahlkvist (v)

Ordförande för Vänsterpartiet i Enköping

Media har okritiskt rapporterat om den borgerliga alliansens framfart. Konsekvensanalyser av borgarnas enighet har helt saknats i de glättiga bildreportage som presenterats.
Därför har ett antal bloggare (1) tagit saken i egna händer och startat sajten www.motallians.se
Ett antal vänsterbloggare har gjort gemensam sak, och startat en granskning av den borgerliga alliansen. Indelat i kategorierna Alliansen, Energipolitik, Familjepolitik, Folkpartiet, Högersplittring, Jämställdhet, Kristdemokraterna, Media, Moderaterna, Ordbok, Polis och Rättsväsende, Skattepolitik, Socialförsäkringar, Okategoriserat, Utbildningspolitik och Utrikespolitik granskas den borgerliga alliansen i sömmarna.

Initiativet kommer ifrån bloggarna själva, inte ifrån några partihögkvarter. Undertecknad har själv följt Ali Esbatis blog sedan starten (esbati.blogspot.com) och hittade på så sätt Motalliansens hemsida. De som hittills har anslutit sig till Motalliansen är bloggarna: Ali Ebati, Anders Bengtsson, Anders Löwdin, Anna Ardin, Claudio Skubla, Fredrik Jansson, Jonas Morian, Lena Dahlström, Magnus Ljungkvist, Marcus Jerräng, Marta Axner, Martin Tunström, Mattias Axelsson, Peter Gustavsson, Pierre Andersson, Rebella,
Rosemari Södergren, Tobias Lindberg, Urban Lindstedt och Veronica Palm.

Motalliansens hemsida finns på www.motallians.se

(1): Blog är slang för webb-logg, dvs webb-dagbok. Bloggare är en person som skriver i en webb-logg.

Jag har i ett tidigare debattinlägg skrivit om Centerpartiets valfläsk inför kommunalvalet 2002 och jämfört partiets kommunala handlingsprogram med dess praktiska politik. Det var en sorglig historia, fylld av brutna löften. Även Folkpartiet i Enköping presenterade inför valet 2002 ett program, som jag har läst igenom och har några reflektioner på.
Folkpartiet ingår i den politiska majoritet som styr Enköpings kommun. Ett av de beslut som Folkpartiet medverkat till är att införa avgifter för pensionärer på stadsbussarna. I partiets kommunala handlingsprogram påstås att partiet vill ”att alla ålderspensionärer i hela kommunen avgiftsfritt får åka buss”. Istället för att se till att bussar avgiftsbefrias för pensionärer i hela kommunen medverkar alltså Folkpartiet till att avgifter för pensionärer införs på bussar i Enköpings tätort.

I samma program skriver Folkpartiet att de vill ”att Enöglaskolans särskola finns kvar och utvecklas”. Vi har alltför tydligt sett att Folkpartiet agerar i precis motsatt riktning, genom flytten av särskolan från Enöglaskolan. Lena Falk (fp) är ordförande i Styrelsen för Förskola och Grundskola (SFG) och är därför i högsta grad ansvarig för de beslut som tagits.

I kapitlet ”Familj – Barn – Ungdom” bjuds på fler överraskningar. Man påstår att man arbetar för ”att fritidsgårdar för barn mellan 12 och 15 år finns i alla bostadsområden” och ”att ett ungdomsråd inrättas”. Jag är själv ersättare i Fritidsnämnden, och några extrapengar för satsningar på fritidsgårdar har vi inte sett, inte heller något initiativ till kommunalt ungdomsråd.

Det här är ett axplock av de löften som Folkpartiet gav inför kommunalvalet 2002. I likhet med Centerpartiet säger Folkpartiet en sak och gör det precis motsatta. Det visar på ett förakt för alla de människor som försöker bilda sig en uppfattning om vad partierna står för och sedan lägger sin röst.

Magnus Ahlkvist (v)
Ordförande för Vänsterpartiet i Enköping