Okategoriserade

Kongressrapport 2

Nu är Ohly vald som partiledare, och i sitt tal direkt efter valet läste han bland annat upp en dikt skriven av hans dotter Felicia, om den rädsla varenda tjej som går hem ensam får uppleva.
25 ombud valde att rösta blankt. Vad de markerar vet jag faktiskt inte. Det kan knappast vara att Ohly skulle vara extrem, politiskt sett. Det är fortfarande samma Lars Ohly som på ett pragmatiskt sätt arbetat för partiets politik som han varit sedan han blev partisekreterare 1994. Nåja, nästan 90% av kongressen gav Lasse sitt stöd, och det känns bra att det finns en stor uppslutning bakom den person som iallafall medialt kommer att uppfattas som partiets viktigaste person.

Ohly avslutade sitt tal med att mana till sammanhållning inför valet 2006. Jag kan bara hålla med!. Det kommer även efter den här kongressen att finnas de som inte fått gehör för alla sina ståndpunkter, och alla kommer inte att vara nöjda med valet av partistyrelse. Men alla kan nog skriva under på att ett bra val för Vänsterpartiet är viktigt, inte minst nu när den borgerliga maktalliansen står och trånar efter regeringstaburetterna. Och att ungdomar ska få billiga bostäder och riktiga jobb är knappast kontroversiellt inom Vänsterpartiet. Det är först när vi hamnar i debatt med borgerliga partier som satsningar på jobb i offentlig sektor blir kontroversiellt. Och det är den debatten vi måste ta tillsammans. Vi måste flytta fokus till den politik vi faktiskt försöker föra. Lyckas vi med det så kommer folk också att lyssna på oss.

Skriv en kommentar