Sist ut i presentationen av våra sex toppkandidater till listan till kommunfullmäktige kommer Magnus Ahlkvist, nummer 1 på listan.

Hej!

Jag heter Magnus Ahlkvist och står på förstaplats på Vänsterpartiets valsedel i kommunvalet 14 september.

Som 12-åring fick jag diagnosen Juvenil Kronisk Artrit, en reumatisk sjukdom. Det gjorde att jag så småningom engagerade mig i handikapprörelsen, i Reumatikerförbundet och dess ungdomsförbund Unga Reumatiker, där jag under ett par år var vice ordförande. Jag hade förmånen att få vara internationellt ansvarig i styrelsen för Unga Reumatiker och träffade ungdomar och unga vuxna med olika reumatiska sjukdomar från olika länder, med sjukvårdssystem och sociala skyddsnät som skilde sig mycket från det jag var van vid hemma i Sverige. Det var i handikapprörelsen som mitt politiska intresse väcktes. Det var där jag såg att ett samhälle måste bygga på solidaritet mellan människor, på vänsterpolitik, för att alla ska få samma chanser i livet. 

Idag presenterar vi kandidat nummer 5 på listan till kommunfullmäktige, Per Markus Risman.

Mitt namn är Per Markus Risman, jag är 18 år och nybakad student. Jag är medlem i Vänsterpartiet och är student på Uppsala Universitet där jag studerar samhällsvetarlinjen. Utöver det sitter jag också i Sveriges ungdomsråds styrelse samt representerar Sveriges ungdomar i EU. 

Som fjärde namn i presentationen av våra kandidater och företrädare kommer Hilda Dahlsten.

Jag heter Hilda Dahlsten och kandiderar till kommunfullmäktige (nr 6 på listan). Jag är född och uppväxt i Norrbotten, men bosatt i Enköping sedan åtta år tillbaka.

Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men blev medlem och aktiv i politiken först efter valet 2010, förundrad och förtvivlad över att svenska folket röstat för ytterligare fyra år med högerpolitik. Jag var gravid och politiken blev väldigt personlig när jag började fundera över vilket samhälle mitt barn skulle växa upp i. 

Tredje ut i presentationen av våra företrädare och kandidater kommer Neil Ormerod.

Jag heter Neil Ormerod och jag kandiderar till landstingsfullmäktige (nr 1 på listan i Enköping och Håbo), kommunfullmäktige (nr 3) och riksdagen (nr 4). Jag är dessutom ordförande i partiföreningen i Enköping. De flesta baserar sitt politiska ställningstagande på sina livserfarenheter, så i den här texten vill jag berätta lite om mitt liv och om hur jag ser på politik.

Som nummer två i presentationen av våra medlemmar och företrädare kommer Sara Danielsson.

Jag heter Sara Danielsson och studerar till gymnasielärare i samhällskunskap och svenska. I tonåren kom jag fram till att jag var socialist då jag i tidig ålder upprördes över sociala och ekonomiska orättvisor som jag såg i samhället och i min närhet. Intresset för politiken sattes igång på allvar när jag började lärarutbildningen i och med att jag studerade samhällskunskap, där vi bland annat fick läsa sociologi. Det var då jag fick syn på olika seglivade strukturer i samhället som leder till olika orättvisor, orättvisor som att kvinnors arbete inte är lika mycket värt som männens och att barn från hem utan akademisk utbildning tenderar att få sämre betyg och inte läsa vidare på högskola. Då fick jag även svar på varför jag själv haft det svårt det första året på högskolan, vilket grundade sig i att jag inte fått med mig studievanan och det akademiska språket hemifrån.När jag sedan var färdig med samhällskunskapen kände jag att det var dags att ta tag i mitt politiska intresse samt att försöka göra något åt alla dessa orättvisor. Därför bestämde jag mig att bli medlem i vänsterpartiet, både eftersom att det kändes som att den rätta vägen för att kunna påverka samhället och eftersom det är ett socialistiskt och feministiskt parti.

Jag vill ha ett mer rättvist och jämlikt samhälle, både vad gäller ekonomi och makt. Viktiga politiska områden för mig är vård-och omsorg samt skola där det behövs mer personal. Inom vården behöver man anställa fler för att kunna ge en bättre vård och för att undvika en utarbetad personal. Inom skolan behövs det fler lärare och personal så att vi kan hjälpa elever som inte har studievanan med sig hemifrån samt utsatta elever, för att på så sätt ge alla elever lika studie-och yrkesmöjligheter.

Avslutningsvis är antirasism och klimatet viktiga frågor för mig. Rasism får ett alltmer övertag i samhället vilket är en mycket skrämmande utveckling. Där är vänsterpartiet lösningen för att motverka rasismen då vänsterpartiet står för solidaritet och människors lika värde, och då jag tror att ett klasslöst samhälle skulle leda till att man slutar att hacka på invandrarna. Klimatfrågan är viktig att vi tar tag i nu och inte sen. En omställning till ett mer klimatvänligt samhälle skulle också kunna leda till fler jobb. Jag vill därför att vänsterpartiet får majoritet efter nästa val.

Vi kommer här på hemsidan att presentera flera av våra medlemmar och företrädare i kommunen. Först ut är Britta Dalved. Britta är en av våra företrädare i Kommunfullmäktige och vår företrädare i Vård- och Omsorgsnämnden.

Jag heter Britta Dalved och är en nyligen pensionerad lärare.

När jag flyttade från Umeå till Enköping gjorde jag handling av tankar jag haft under många år och blev medlem i Vänsterpartiet. Detta skedde i slutet av 90-talet.

Alla människors lika värde har under hela mitt vuxna liv varit ett viktigt ställningstagande. I de fall då den egna kraften inte räcker behöver vi hjälp av samhället så att vi får ett värdigt liv.

Under mina första år som lärare såg jag många exempel på hur barn ur socialt utsatta familjer underpresterade på grund av situationen hemma och många gånger tog oron över föräldrar och syskon all ork och kraft från dem. Jag ville ofta göra något för att hjälpa dem i deras situation men min utbildning hade inte gett mig de redskap som jag behövde. Den känslan av att inte kunna tillräckligt ledde till att jag studerade vidare på samhällsvetarlinjen där också mitt politiska intresse vaknade och där Vänsterpartiet blev det självklara valet.

Med stor oro ser jag hur samhället glider isär och hur vi människor tappar människovärde. Blir vi sjuka ifrågasätts vi, blir vi arbetslösa är det vårt fel om vi inte får ett nytt arbete, klarar barnen inte skolans mål har de inte tagit sina studier på allvar och behöver betyg för att inse vad som gäller.

Det finns en målning av Peter Tillberg som heter ”Blir du lönsam, lille vän”. Tavlan visar en skolklass som sitter i prydliga rader och med uttryckslösa ansikten. Det känns som om det är den sortens skola som vi håller på att skapa i stället för en skola där glädjen att lära och kunna, glädjen att skapa och tänka nytt finns och där varje barn är en unik varelse med unika möjligheter. Att tillägna sig kunskaper är en kreativ process som behöver en varm och positiv miljö. Huvudmålet får inte vara att bli lönsam utan fostran till en självständigt tänkande människa som tror på sin förmåga och som är villig och har modet att visa vad den kan. I bästa fall kan biprodukten också bli att den blir lönsam. Jag önskar rätt hjälp i rätt tid till alla barn.

Som mångårig ledamot i Vård och Omsorgsnämnden har jag under årens lopp sett hur vägen in i åldrandet kan vara en process där samhällets hjälp behövs på olika sätt. En undersökning, som jag hörde om i ett nyhetsprogram i vår, visade att det som tyngde äldre mest var ensamheten. Sedan många år har vi inom Vänsterpartiet drivit på om Trygghetsboende i Enköping. Det boendet skulle man kunna söka sig till utan behovsprövning. Där skulle finnas tillgång till personal för hjälp och möjlighet till gemensamma måltider. Ensamheten skulle då kanske kännas mindre påtaglig.

Nina Björk har skrivit:” Det finns absolut något bland människor som jag inte ser fångas upp i det politiska samtalet riktigt. Större frågor.” Det är något av det som jag försöker fånga. Det går inte att fånga vad vi behöver i samhället i dag i en enda politisk kampanj. När det gäller människovärde är det något mycket större. Något som man inte bör förvandla till kostnader. Ordet solidaritet behöver föras in i det politiska samtalet igen.