Almega (tjänstesektorns branschorganisation) presenterade häromdagen en undersökning som konjunkturinstitutet (KI) utfört. I den påstås att pigavdrag skulle skapa uppemot 10.000 nya jobb. Detta basunerades okritiskt ut i medierna och regeringen fick svara på när de tänker införa avdragen. I undersökningen hänvisas till Finland, som genomförde avdraget häromåret. En närmare titt på vad KI undersökt ger en annan bild.
KI påstår i sin rapport att 123.000 hushåll utnyttjade avdraget 2003, och Almega presenterar det finländska försöket som en succé. Men tittar man lite närmare bakom siffrorna ser man att det finländska försöket i själva verket är ett praktfullt fiasko. Den absolut största delen av avdragen i Finland handlar om samma tjänster som redan idag täcks in av ROT-avdraget. Den verkligt intressanta siffran är naturligtvis hur många nya jobb som skapats inom branschen ”traditionella hushållsgöromål” – det som pigavdraget egentligen handlar om. I Finland skapades 560 till 744 heltidsarbeten visar en nyligen genomförd utvärdering av försöket. Kostnaden för kalaset blev 830 miljoner kronor, pengar som skulle kunna göra rejäl nytta inom barnomsorgen, inom skolorna eller i vården. 3.000 vårdbiträden skulle kunna anställas för de pengarna. Vad känns mest angeläget – att höginkomsttagare får ett skatteavdrag för att få sin toalett skurad, eller att antalet händer i vården ökar?

När Almega påstår att uppemot 10.000 nya jobb skapas genom införandet av ett pigavdrag är det rent nys. ROT-avdraget skapar en del nya jobb. Det skulle även subventioner till bostadsbyggande göra. Införandet av pigavdrag har däremot som enda riktiga effekt att de som redan idag har råd att betala för att få hemmet städat får ännu mer pengar i plånboken

Magnus Ahlkvist (v)
Ordförande för Vänsterpartiet i Enköping

Efter år av borgerliga underbudgeteringar, avgiftshöjningar och kvalitetsförsämringar i Enköpings kommun har vänsteroppositionen samlat sig för en gemensam reservation.
– Vi ville visa vad alternativet till borgerlig nedskärningspolitik är, och samtidigt förvissa oss om att vi skulle klara av att komma överens efter valet, säger Magnus Ahlkvist, ordförande för Vänsterpartiet i Enköping.
– Samarbetet har varit bra, och vi vet nu att vi är redo att fortsätta samarbetet efter nästa val.
Enköpings kommun utmärker sig på många vis, inte bara genom att vara Sveriges närmaste stad, utan även genom att vara en av de mycket få kommuner som tar betalt för utryckning på trygghetslarm, exempelvis för att man är kissnödig och att ligga i den absoluta botten när det gäller personaltäthet i gymnasieskolan.

Vi har nu insett att vi måste vara beredda att tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet ta över makten i Enköpings kommun, och därför var det fullständigt nödvändigt att vi satte oss ner och resonerade om vad vi är överens om och vad vi är mindre överens om.

Vår reservation gör det mycket tydligt var skillnaderna mellan vänster och höger går i Enköping. Medan borgarna finansierar skattesänkningar genom höjda avgifter och försämrad kvalitet i välfärden gör vi precis tvärtom. Vi vill finansiera en solidarisk vård och omsorg och en rättvis och bra skola genom en återställning av skatten till den nivå som var när Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet senast hade makten i Enköping, 1998.

Vår gemensamma reservation kommer inom kort att finnas för nedladdning här på hemsidan.

Under de senaste åren har Enköpings Hyresbostäder (EHB) genomfört en rad märkliga affärer. 2001 ansåg den borgerliga politiska majoriteten i Enköping att EHB var ett hot mot konkurrensen på bostadsmarknaden och beslutade att sälja 1/3 av fastighetsbeståndet till privata fastighetsbolag. EHB erbjöd Treudden Fastigheter att köpa Fjärdhundragatan 47 samt fastigheter i Fjärdhundra och på Västerviksgatan för sammanlagt 45 miljoner kronor. Treudden hade dock så svag ekonomi att bolaget bara kunde betala 31 miljoner kronor. Resterande belopp, 14 (17 ?) miljoner kronor, lånade EHB till köparen.

När köpesumman trots det inte kunde betalas i tid gick köpet tillbaka och ett Treudden närstående bolag, Index Estate, köpte fastigheterna. Index Estate löste Treuddens lånerevers till EHB samtidigt som de köpte Treuddens samtliga fastigheter i Enköping och ytterligare fastigheter av EHB till ett värde av 84 miljoner kronor. Sammanlagt köpte Index Estate fastigheter för ca 140 miljoner kronor och blev därmed en av Enköpings största hyresvärdar med över 600 lägenheter. Index Estate äger, förvaltar och utvecklar fastigheter i Mälardalen, med fokus på Stor-Stockholm, Enköping och Norrtälje.

EHBs fastighetsaffärer med först Treudden och sedan Index Estate ifrågasattes av många i Enköping, bland annat av den politiska oppositionen (s, v och mp). Debatten hade flera infallsvinklar. En var huruvida EHB överhuvudtaget ska sälja fastigheter. En annan var om köparna är lämpliga ägare. Bland annat ifrågasattes långsiktigheten i deras engagemang på enköpingsmarknaden.

Index Estate framställdes som den räddande ängeln, men faktum är att bolaget fick ett mycket fördelaktigt pris på EHBs fastigheter, så bra pris att det var affärsmässigt att redan efter två år sälja fastigheterna vidare. I februari 2003 såldes fastigheterna på Västerviksgatan och Fjärdhundragatan till Solporten Fastighets AB, ett fastighetsbolag som äger ett 20-tal fastigheter i Solna, Sundbyberg, Stockholm och numera även Enköping. Även fastigheterna i Fjärdhundra såldes vidare till ett fastighetsbolag i Solna.

På vilket sätt affärerna skulle gynna hyresgästerna i Enköping kunde politikerna i den borgerliga majoriteten inte tala om, annat än att, som Fredrik Ahlstedt (m) uttryckte det, ”konkurrens är bra”. Ännu har EHBs hyresgäster inte sett nyttan med försäljningen, till exempel i form av lägre hyror eller av välbehövliga nybyggda hyreslägenheter. I stället har EHB föreslagit rejäla hyreshöjningar. Höjningar som hade kunnat undvikas om den borgerliga majoriteten inte drivit EHB in i de äventyrliga och, som det visat sig, ”dåliga” fastighetsaffärerna. Vår slutsats blir därför att EHB sålt delar av vårt gemensamt ägda fastighetsbestånd till underpriser för att gynna privata fastighetsbolag i stället för sina egna hyresgäster.

Just nu byggs det som aldrig förr i Enköping, bland annat av Index och PEAB, två företag som kommunen och EHB gjort ”dåliga” affärer med. Men som vanligt byggs det inte för vem som helst. Det är den som har störst plånbok som kan köpa bostadsrätterna som byggs på bland annat Weelu-tomten. EHB vill inte vara sämre än de privata aktörerna och har därför börjat bygga lyxiga radhus – bostadsrätter – på Solgården med en standard som EHBs hyresrätter inte kommer i närheten av. Snurrigt, eller hur?

I vår värld är det inte en kommunal angelägenhet att producera bostadsrätter – det klarar de privata bostadsföretagen alldeles utmärkt – utan EHB och allmännyttan ska vara kommunens garant för att alla har tillgång till en bostad till rimlig kostnad. Vänsterpartiet protesterar mot att EHBs hyresgäster tvingas se sina hyresrätter förvandlas till spekulativa handelsvaror.

De senaste åren, och särskilt under 2004 har en olustig diskussion tagit ordentlig fart. De allra sämst ställda påstås vara de allra mest oärliga. Bidragssystemen påstås utnyttjas i allt högre utsträckning, och den samlade borgerligheten tillåts sitta i debattprogram efter debattprogram och småleende konstatera att vi har ett systemfel i Sverige. Beror den här diskussionen på ett faktiskt ökat bidragsfusk?
Den uppfattningen får man om man läser borgerliga ledarsidor och tittar på ”granskande” program i TV. Men någon faktisk statistik som styrker påståendet finns inte. Försäkringskassan har gjort stickprovsundersökningar som visar att 2-3% av deras ”kunder” lämnat oriktiga redogörelser. Kan man verkligen tala om systemfel när felutnyttjandet, eller fusket om man så vill, uppgår till 2-3%? Vi anser inte det iallafall. Ingenting tyder på att fusket i Sverige är större än i något annat land, med hårdare regler och fler kontroller.
Vänsterpartiet har istället identifierat några verkliga systemfel, som snarast bör åtgärdas:
* Invandrare diskrimineras åt det grövsta på arbetsmarknaden.
* Klyftorna mellan fattiga och rika ökar och har ökat.
* Fler och fler sliter ut sig på jobbet och tvingas till sjukpension.
* 1,7 miljoner svenskar har värk i axlar och skuldror.
* I åldern 45-64 år är det elva gånger vanligare med värk bland kvinnliga kollektivanställda än det är bland manliga tjänstemän.
* Den genomsnittliga förväntade pensionsåldern har sjunkit med ett helt år de senaste fem åren.

Det senaste borgerliga utspelet om bidragssystemen är Folkpartiets utspel på DN Debatt den 9/2, där Lars Leijonborg och Mauricio Rojas förklarar att socialbidrag bara kan komma ifråga om bidragstagaren är beredd att jobba gratis åt samhället. Vänsterpartiet har några motförslag:
Se till att kommuner och landsting får tillräckligt mycket resurser för att anställa arbetsföra, arbetslösa personer – ingen ifrågasätter väl att det verkligen finns ett behov av mer personal inom vård, skola och omsorg?. Utveckla utbildningssystemet, så att de som har otillräcklig kompetens kan anställas. Utveckla även omhändertagandet av flyktingar och invandrare som kommer till Sverige, många gånger med hög utbildningsnivå, så att den kompetens som redan finns tillvaratas.
För oss vänsterpartister är det självklart att det inte är den bidragstagande invandrarkvinnans önskan att vara arbetslös, men Folkpartiets Lars Leijonborg och Mauricio Rojas tycks tro att socialbidragstagares högsta önskan är att slippa jobba och för alltid leva på existensminimum.

Magnus Ahlkvist(v)
ordförande för Vänsterpartiet i Enköping