De senaste åren, och särskilt under 2004 har en olustig diskussion tagit ordentlig fart. De allra sämst ställda påstås vara de allra mest oärliga. Bidragssystemen påstås utnyttjas i allt högre utsträckning, och den samlade borgerligheten tillåts sitta i debattprogram efter debattprogram och småleende konstatera att vi har ett systemfel i Sverige. Beror den här diskussionen på ett faktiskt ökat bidragsfusk?
Den uppfattningen får man om man läser borgerliga ledarsidor och tittar på ”granskande” program i TV. Men någon faktisk statistik som styrker påståendet finns inte. Försäkringskassan har gjort stickprovsundersökningar som visar att 2-3% av deras ”kunder” lämnat oriktiga redogörelser. Kan man verkligen tala om systemfel när felutnyttjandet, eller fusket om man så vill, uppgår till 2-3%? Vi anser inte det iallafall. Ingenting tyder på att fusket i Sverige är större än i något annat land, med hårdare regler och fler kontroller.
Vänsterpartiet har istället identifierat några verkliga systemfel, som snarast bör åtgärdas:
* Invandrare diskrimineras åt det grövsta på arbetsmarknaden.
* Klyftorna mellan fattiga och rika ökar och har ökat.
* Fler och fler sliter ut sig på jobbet och tvingas till sjukpension.
* 1,7 miljoner svenskar har värk i axlar och skuldror.
* I åldern 45-64 år är det elva gånger vanligare med värk bland kvinnliga kollektivanställda än det är bland manliga tjänstemän.
* Den genomsnittliga förväntade pensionsåldern har sjunkit med ett helt år de senaste fem åren.

Det senaste borgerliga utspelet om bidragssystemen är Folkpartiets utspel på DN Debatt den 9/2, där Lars Leijonborg och Mauricio Rojas förklarar att socialbidrag bara kan komma ifråga om bidragstagaren är beredd att jobba gratis åt samhället. Vänsterpartiet har några motförslag:
Se till att kommuner och landsting får tillräckligt mycket resurser för att anställa arbetsföra, arbetslösa personer – ingen ifrågasätter väl att det verkligen finns ett behov av mer personal inom vård, skola och omsorg?. Utveckla utbildningssystemet, så att de som har otillräcklig kompetens kan anställas. Utveckla även omhändertagandet av flyktingar och invandrare som kommer till Sverige, många gånger med hög utbildningsnivå, så att den kompetens som redan finns tillvaratas.
För oss vänsterpartister är det självklart att det inte är den bidragstagande invandrarkvinnans önskan att vara arbetslös, men Folkpartiets Lars Leijonborg och Mauricio Rojas tycks tro att socialbidragstagares högsta önskan är att slippa jobba och för alltid leva på existensminimum.

Magnus Ahlkvist(v)
ordförande för Vänsterpartiet i Enköping

Uppdaterades: 03 maj 2005