Våra företrädare

(V)i presenterar Hilda Dahlsten

Som fjärde namn i presentationen av våra kandidater och företrädare kommer Hilda Dahlsten.

Hilda Dahlsten. Nummer 6 på listan till kommunfullmäktige.

Hilda Dahlsten. Nummer 6 på listan till kommunfullmäktige.

Jag heter Hilda Dahlsten och kandiderar till kommunfullmäktige (nr 6 på listan). Jag är född och uppväxt i Norrbotten, men bosatt i Enköping sedan åtta år tillbaka.

Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men blev medlem och aktiv i politiken först efter valet 2010, förundrad och förtvivlad över att svenska folket röstat för ytterligare fyra år med högerpolitik. Jag var gravid och politiken blev väldigt personlig när jag började fundera över vilket samhälle mitt barn skulle växa upp i. 

Själv har jag fått en bra grundskoleutbildning. Jag haft möjlighet att utforska och utveckla mina intressen och talanger. Jag har provat mig fram i universitetsvärlden längs en ganska krokig väg fram till en civilingenjörsexamen och vidare fram dit jag befinner mig idag, med ett spännande jobb där mina personliga styrkor och min kompetens tas tillvara och används till något meningsfullt.

Och visst har jag jobbat för att komma dit jag är idag. Men jag inbillar mig inte för en sekund att jag hade kommit hit om jag hade växt upp i det samhälle som högern vill skapa. I högerns samhälle hade jag gått i en skola där ingen haft tid att ta fram utmanande uppgifter åt mig och det hade inte funnits ett bibliotek i den by utanför Piteå där jag bodde. I högerns samhälle hade inte den kommunalt finansierade teatergrupp funnits som stärkte min självkänsla och hjälpte mig att hitta min egen väg i tonåren. Min mamma hade inte haft råd att betala för någon universitetsutbildning, eller köpa mig en lägenhet i Uppsala.  Och min mamma hade inte haft råd att betala för den hjälp jag fick av psykiatrin under tonåren och som ung vuxen. Utan den hjälpen hade mitt liv troligen sett mycket annorlunda ut. Kanske hade jag inte levt idag.

Kort sagt: jag är där jag är idag därför att jag växt upp i ett samhälle som tog vara på den absolut viktigaste resurs som samhället har, nämligen människor.

Och det jag ser nu är en utveckling mot ett samhälle som gör precis tvärtom. Som slösar bort massor av människors potential, då bara det fåtal som har råd ges möjligheten att utvecklas till sitt bästa jag och bidra till samhället. Som prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare före en bra skola och bra sjukvård för alla. Ungefär som att köpa en ny Ipad istället för att betala hyran. Rätt korkat faktiskt. Och dyrt i längden.

Så funderade jag när min dotter snart skulle födas, och jag insåg att jag vill göra allt jag kan för att hon ska få växa upp i ett solidariskt och humant samhälle. Eller enklare uttryckt: ett smart samhälle.

Skriv en kommentar