Månad: mars 2007

För att reda ut om Enköpings kommun hållit sig inom kommunallagen och andra lagar när fastigheter, tomter och kommunala bolag såldes långt under marknadsvärdet till PEAB 1999 har Vänsterpartiet i Enköping lämnat in en skrivelse till Länsrätten i Uppsala län, med rubriken ”Olagligt understöd till enskild”.

Till

Länsrätten i Uppsala län
För kännedom till Kommunstyrelsen, Enköpings kommun

Olagligt understöd till enskild

År 2000 köpte Peab Stadshotellet (Centrum 13:5 och 13:6) för 750 000 kronor av konkursförvaltaren Torbjörn Bäck på Bäcks advokatbyrå i Västerås.

Senare samma år gjorde kommunen en "paketaffär" med Peab:

Om Peab bevarar och rustar Stadshotellet och tar över kommunens del av Företagsparken får Peab köpa gamla Sparbankshuset samt får optioner på byggrätter på Paus-parkeringen.

Kommunen sålde Gamla Sparbankshuset till Peab för 2,8 miljoner kr – en betydligt lägre summa än marknadsvärdet på cirka 8 miljoner kr. Att sälja fastigheter till lägre priser än marknadsvärdet kallas i kommunallagen för "olagligt understöd till enskild".

          2 kap. 8 § kommunallagen

Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.

Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.

Enda godtagbara anledningen att sälja för billigt är om det finns ett allmänintres-se bakom.

Men det finns inget allmänintresse i att sälja fastigheter billigt till företag, säger Staffan Wikell,  jurist på kommunförbundet i en intervju i UNT den 30 januari 2004.

Wikell säger att om köparen av kommunens fastigheter (Peab) inte genom ett skriftlig kontrakt har åtagit sig att rusta en annan byggnad (Stadshotellet), då har kommunen brutit mot lagen om de sålde fastigheter billigare än marknads-värdet. Om det däremot finns ett skriftligt avtal som anger varför man sålde billigare, så är det lättare att åberopa allmänintresset (folkviljan att rusta upp hotellet) för att göra affärerna. Muntliga avtal är dessutom svåra att få igenom om den andra parten inte vill kännas vid vad man har kommit överens om.

I samma artikel (UNT den 30 januari 2004) får Wikell medhåll av Annegret Stackenström, jurist i fastighetsrätt.
– Om kommunen bara har ett muntligt avtal så går det inte att bevisa att Peab ska rusta hotellet om byggbolagets ansvariga förnekar att en sådan uppgörelse har gjorts, säger hon.

Några särskilda skriftliga villkor för Peab när byggbolaget köpte Gamla Spar-bankshuset till underpris har inte presenterats från kommunens sida. När dåvar-ande finanskommunalrådet Bengt Wahlberg (c) presenterade "paketaffären" med Peab i kommunfullmäktige menade han kommunen inte ställt några krav på motprestationer från Peabs sida. Wahlberg menade att varje fastighetsaffär ska betraktas separat.

Detta motsägs dock av två andra kommunalpolitiker som varit delaktiga i paket-affären med Peab: dåvarande ordföranden i Tekniska nämnden Svante Baner (m) och vice ordföranden Tomas Rådkvist (fp), som båda offentligt tillstått att kommunen genom "paketaffären" gjort ett så kallat "gentlemens agreement" med Peab om att rädda hotellet. Dessutom hade Wahlberg (enligt bland andra Tomas Rådkvist) i den borgerliga gruppen inför det kommunfullmäktigemöte där paketet skulle röstas igenom sagt att det är viktigt att Peab får köpa Gamla Sparbankshuset så att Stadshotellet kan räddas.

Sedan köpet genomfördes har många kommuninvånare undrat varför kommun-en i det närmaste skänkt bort attraktiv tomtmark och fastigheter utan att få på pränt att Peab förbinder sig att renovera Stadshotellet.

När vi nu – mars 2007 – konstaterar att Peab aldrig har haft och heller inte kom-mer att ha för avsikt att bevara eller rusta Stadshotellet, framstår det för oss som uppenbart att kommunen genom "paketaffären" ensidigt gynnat Peab genom att sälja till lägre pris än marknadsvärde och därmed gjort sig skyldig till "olagligt understöd till enskild".

Denna slutsats har – på grund av motsägelsefulla uppgifter angående Peabs motprestationer – inte tidigare varit möjlig att dra varför frågan om ärendets preskriptionstid bör relateras inte till paketaffärens undertecknande år 2000 utan till den tidpunkt då Peabs avsikter med affären blivit offentligt uppenbara. Nu i mars 2007 framstår det som glasklart att det inte finns något som helst allmän-intresse bakom kommunens paketaffär med Peab. 

Mot bakgrund av ovan anförde hemställer Vänsterpartiet i Enköping

     att  länsrätten i Uppsala län prövar ärendet avseende "olagligt understöd till enskild"?

Enköping den 19 mars 2007

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp i Enköping
Magnus Ahlkvist, Britta Dalved, Lisa Ekehult Winberg och Håkan Wall
genom Håkan Wall
på uppdrag av fullmäktigegruppen

Håkan Wall
Torstuna Korsbacken
749 72 Fjärdhundra
Telefon: 0171 – 41 10 43
E-post: [email protected]

Med omvårdnad menas åtgärder som inte är direkt medicinska som vård-personal vidtar för att förbättra situationen för patienten. På senare tid har flera studier publicerats som visar hur musik aktivt kan användas inom demensvård. Trots minnesstörning och svårigheter att förstå och tolka sin egen omgivning påverkas även dementa människor av musik. Det finns studier som visar att människor med grav demenssjukdom och kommunika-tionssvårigheter till och med kan spela musikinstrument och sjunga med i en text.
Idag används musiken mer eller mindre aktivt och medvetet inom den kom-munala omsorgsverksamheten för dementa.

1. Okontrollerad musik
I gruppboenden är det inte ovanligt att man låter radion eller teven stå på okontrollerat. Kanske personalen satt på radion eller teven för att höra lite musik eller nyheter på morgonen, sedan glömmer man att stänga av. Inte sällan låter man radiokanaler med popmusik stå på.
Ett annat skäl till den okontrollerade musiken kan vara att personalen tror att äldre dementa tycker om samma musik som de själva. Studier visar att så inte är fallet. Personalen spelar ofta fel sorts musik för patienterna. Den okontrollerade musiken kan vara till glädje för en patient medan den har negativa effekter för andra i samma gruppboende.
Det finns studier som visar att vissa människor med demens är mycket känsliga för okontrollerad musik. Personer med demens blir lättare stressade än andra. Okontrollerat ljud, till exempel från radio eller teve som står på, ökar risken för förvirring, rastlöshet, irritabilitet, skrikighet och aggressivitet (så kallad agitation) som i sin tur skapar påfrestningar för både vårdpersonal, medpatienter och anhöriga.
Okontrollerad musik kan också skapa stress bland vårdpersonalen. De blir trötta, får huvudvärk och har svår att slappna av när de kommer hem. Det finns därför all anledning att begränsa den okontrollerade musiken.

2. Musik som lugnar och läker
Agitationsymtom (beteenden som rastlöshet, skrikighet, aggresivitet, dygns-rytmstörningar, vandringsbenägenhet) samt förvirring och ångest kan dämp-as med hjälp av musik.
I ett gruppboende brukar personalen spela gitarr och piano för de dementa. ”Det är som att spreja diazepam (ett rogivande läkemedel) på avdelningen”.
I ett annat gruppboende sitter personalen ned en timma om dagen tillsam-mans med patienterna. En person ur personalen serverar kaffe vid bordet medan man spelar musik på låg volym, läser tidningar och pratar. Musiken och det faktum att det bara är en som serverar har en mycket lugnande effekt på tempot för hela avdelningen.
På ett tredje gruppboende brukar personalen visa video för patienterna. Tidi-gare hade man ett videoband med klämkäck musik med Sickan Karlsson, men patienterna satt inte kvar och lyssnade. Nu använder man ett videoband med Christer Sjögren där han sjunger andliga sånger. Patienterna sitter kvar hela tiden och sjunger med.

3. Musik till maten 
Sjuksköterskan, fil. lic Hans Ragneskog är doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Göteborgs Universitet. Under en 11-veckorsperiod på en sjukhemsavdelning inriktad på vård av människor med demens ge-nomförde han ett projekt där han spelade tre typer av musik när patienterna åt middag:

• rogivande musik
• musik från 20- och 30-talet
• popmusik.